Slipsen, button down-skjortan och den kognitiva beteendeterapin

Många svenska män har slipsfobi. Detta är ett problem. Men möjligheten till att framgångsrikt bota detta med terapi är stor. Lösningen är button down-skjortan.

Ärkekonservative moderaten Gunnar Hökmark i amerikanskt inspirerad stil med bengalrandig button down-skjorta i poplin och röd sidenslips.
Den ärkekonservative moderaten Gunnar Hökmark i amerikanskt inspirerad stil med bengalrandig button down-skjorta i poplin och röd sidenslips.

Denna den mest amerikanska av alla skjortkragar är mycket populär i Sverige. Bortsett från USA och Italien vågar jag påstå att det här i landet finns flest button down-skjortor per kapita i världen. Min teori är att den svenska mannens aversion mot allt formellt har gjort att en avslappnad kragform som button down utgör ett bra mellanläge. Inte ”stel” men ändå uppklädd (eller ”dressad” som en del butiksanställda och modelejon säger). Den är som tennisskjortan men lite mer påklädd.

Genom att försiktigt börja använda slips till button down-skjortan kan den fobiske mannen vänja sig vid att ha någonting runt halsen. Att sakta utsätta sig för det man är rädd för är en av hörnstenarna i den kognitiva beteendeterapins olika fobibehandlingar.

Slips till button down är mycket vanligt i USA. Där kombinerar man gärna en formell sidenslips till en högre krage med mycket ”rull” (som Brooks Brothers klassiska variant). Skjortan är ofta enfärgad eller med bengalränder.

Förre Fiatchefen Gianni Agnelli (ständigt hyllad som stilikon) med oknäppta kragknappar och slips i grövre material.
Förre Fiatchefen Gianni Agnelli (ständigt hyllad som stilikon) med oknäppta kragknappar och slips i grövre material.

I Italien är stilen mer fritidsbetonad och informell med en kombination av stickade eller virkade slipsar i olika material som siden eller ull, släta ull- eller bomullsslipsar och button down-skjorta.  Eftersom en grund i den klassiska italienska stilen är att töja på gränserna är det inte ovanligt att knäppa upp kragknapparna eller ha slipsen lite lagom på snedden. En del kallar denna attityd för sprezzatura vilket definieras som ”utstuderad nonchalans”. Kanske är det därför som den italienska stilen slagit igenom bättre än den amerikanska och brittiska diton i Sverige.

Detta är givetvis grova generaliseringar.

Varför behöver man då vänja sig vid att ha slips? Svaret är enkelt: Det behöver man inte alls. Valet är fritt och var och en blir salig på sin tro.

Men: Slipsen är oslagbar som färgklick och möjlighet till att göra något roligare av sin klädsel med mycket små medel. Dessutom känns det naket utan den när man har mer formell klädsel. Alla män bör tänka ett steg till innan de tar på sig en hel kostym och lämnar slipsen hemma – det ser helt enkelt tomt och konstigt ut.

Om byxans passform

Det är svårt att hitta byxor som sitter bra. Det blir ännu svårare om man inte känner till hur de ”ska” sitta. Redan här måste bäraren lära sig distinktionen mellan:

1) Vad han vill ha för snitt, och

2) Vilket snitt som passar hans kropp.

I den bästa av världar är (1) och (2) samma passform. I många fall är det inte så.

Tajta, låga byxor kan fungera i undantagsfall. Men inte om de är så här tajta.
Tajta, låga byxor kan fungera i undantagsfall. Men inte om de är så här tajta.

Jag upprepar en ofta återkommande devis på denna blogg: Låt inte modet diktera vad du tar på dig. En lathund är på sin plats, men den är ytterst generell och behöver givetvis anpassas efter individuella mått.
• Män med korta ben och viss rondör: Välj en byxa med relativt hög midja, benen ser längre ut och markerar en midja som inte är särskilt tydlig. Undvik slag och uppvikta/upprullade byxben, det ger en illusion av förkortning. Välj helst en byxa utan gångveck eftersom de tenderar att ”bredda” höftpartiet ytterligare. Undvik byxor med smala ben för att inte se ut som en köttbulle med två tändstickor undertill.

• Smala, kortbenta män kan följa råden ovan men behöver inte vara lika rädda för byxor med gångveck. Byxan kan med fördel ha smalare ben.

• Överviktiga män (övervikt definieras av svensk sjukvård som att ha ett BMI över 25) med proportionerlig kroppsbyggnad behöver inte vara fullt lika rädda för lägre byxor, men en tumregel är att byxan ändå inte ska sitta mer än tre-fyra centimeter under naveln eftersom magen annars riskerar att svälla ut över linningen. Många män med putmage väljer att bära sina byxor under själva buken. Det är ett bra sätt att se både tjockare och slappare ut. Byxan får ett så kallat ”Gällivarehäng”, rumpan försvinner, skåran mellan skinkorna syns och benen blir fånigt korta. Inget ont om alkoholmissbrukande män på parkbänkar, men med byxan hängande i skrevet närmar man sig dem stilmässigt.

• Män med långa ben kan med fördel välja något lägre byxor, gärna med slag eftersom det förkortar benen och på så vis får överkroppen att verka längre.

Det finns mycket annat att skriva om byxans passform och snitt, men vi börjar där.

Om gympaskorna

Sverige är med stor sannolikhet ett av de europeiska länder där män har sämst skor. När svenska män ska köpa ”finskor” väljer de gärna tyska Lloyd eller möjligtvis ett par Vagabond. Detta är inte så konstigt. Utbudet av kvalitetsskor hos de vanliga skobutikerna är i princip obefintligt och att gå till en skomakare och handla Crockett & Jones för över femtusen kronor känns givetvis vansinnigt om man inte vet vad man får för pengarna. Dessutom gör den ofördelaktiga pundkursen att priserna på brittiska skor just nu är för höga sett till kvaliteten. Detta oavsett vad modelejonen i butiken ”Linnegatan no. 2” i Göteborg säger.

Trimm Trab, ikoniska gympaskor från tyska tillverkaren Adidas. Till jeans fungerar de alldeles utmärkt OM bäraren lämnar kavajen hemma.
Trimm Trab, ikoniska gympaskor från tyska tillverkaren Adidas. Till jeans fungerar de alldeles utmärkt OM bäraren lämnar kavajen hemma.

Det kanske är på grund av ovanstående som det har vuxit fram en mycket stark gympaskokultur i Sverige. Amerikanerna säger sneakers (från engelskans ”sneaking”-”smygande”, eftersom det är lätt att ta sig fram tyst på gummisulor) och engelsmännen säger trainers (från engelskans ”training”-”träning”). I Sverige säger vi gummiskor, gummidojjor, gympaskor eller gympadojjor eftersom det handlar om flatsulade idrottsskor med gummisula som brukar användas på skolgymnastiken. Också sneakers förekommer som benämning, helt i linje med svenskarnas fascination för allt amerikanskt.

En av de vanligaste stilblandningarna hos svenska män är att kombinera mer formell klädsel med gympaskor, kanske för att gympaskorna är så oerhört vanliga. Vissa gör det sämre, andra bättre, men ingen gör det riktigt bra. Och det beror på att det alltid känns mer eller mindre skevt. Vill du uppfattas som någorlunda välklädd är det alltså fördelaktigt att välja bort gympaskorna till alla byxor som inte är jeans eller av jeansmodell. Fritidsbyxor i kypertväv, ”chinos”, är ett gränsfall. Det kan gå men kräver fingertoppskänsla. Ska du bära kavaj till jeansen? Då gör du bäst i att lämna gummidojjorna i skostället.

Nej, inte ens Lasse Kronér kommer undan med gympadojjor till formella byxor.
Nej, inte ens Lasse Kronér kommer undan med gympadojjor till formella byxor.

Bär du canvasskor med gummisula som inte är avsedda för idrott är de helt okej till chinos. De är trots allt inte gympaskor. Då kan det också fungera med en mycket informell kavaj i linne eller bomull. Men detta kräver om möjligt ännu mer fingertoppskänsla än kombinationen chinos-gympaskor.

Jag ska försöka göra en kort och mycket subjektiv lathund för gympaskornas vara eller inte vara.
• Till jeans – Ja, om övrig klädsel tillåter.
• Till jeans och kavaj – Absolut inte.
• Till chinos – I undantagsfall.
• Till allt annat som inte innebär idrott eller motion – Nej.

Lathunden – en engelsk-svensk ordbok

De av oss som använder sig av det världsomspännande datanätverket internet för att läsa om kläder i allmänhet och herrstil i synnerhet stöter ofta på engelska facktermer. Jag tänkte försöka mig på att göra den lathund jag själv letat efter många gånger. Den har inga ambitioner att vara heltäckande och utgår dessutom från att läsaren kan grundläggande engelska.

Det är kul med koll.
Det är kul med koll.

Button stance = Knappställning.
The low button stance made him look heavier – Den låga knappställningen fick honom att se kraftigare ut.

Canvas = Kanvastyg som används för stoppning och mellanlägg.
The jacket had floating canvas  – Kavajen hade sydda mellanlägg.

Cuff = Manschett.
His cuffs were all dirty – Hans manschetter var alldeles smutsiga.

Dart = Insnitt.
The jacket is made with darts – Kavajen är sydd med insnitt.

Drop = Skillnaden mellan axelbredd och midjebredd. 
Sean Connery had an unusually large drop.

Flapped pocket = Lockficka.
A hacking jacket has flapped pockets at an angle – En jaktkavaj har snedställda lockfickor.

Fused = Limmad.
The interlining is fused – Mellanlägget är limmat.

Gorge = Punkten där kavajens slag möter kragen.
His jacket had a high gorge.

Interlining = mellanlägg.
The interlining is of superior quality – Mellanläggen är av överlägsen kvalitet.

Jet = Dubbelkant.
The pockets are jetted – Fickorna är dubbelkantade.

Lapel = Kavajslag.
Narrow lapels were popular in the 60’s – Smala slag var populära på 1960-talet.

Lining = Foder.
The pocket is lined with a paisley cloth – Fickan är fodrad med paisleymönstrat tyg.

Padding = Stoppning/vadd.
The shoulder had light padding –  Axeln var lätt uppbyggd.

Patch pocket = Utanpåliggande ficka.
Bond’s camp collar shirt had patch pockets and a single vent – Bonds fritidsskjorta hade utanpåliggande fickor och enkelt sprund.

Pleat = Plisserat veck.
The trousers had double forward pleats –
Byxorna hade dubbla, framåtriktade frontveck.

Shoulder-pad = Axelvadd.
The 80’s saw big shoulder-pads – På 1980-talet var axelvaddarna stora.

Skirt = Skört.
The jacket had a flared skirt – Kavajen hade en utsvängd skört.

Suppressed waist = invängd midja.
The waist was gently suppressed – Midjan var svagt insvängd.

Trouser break – Den rynka framtill på byxan där skons överdel förhindrar den från att falla fritt. 
The trouser broke nicely over his shoes.

Turn-up = Byxslag.
Trousers without turn-ups must be worn – Byxor utan slag är obligatoriskt.

Welted pocket = Kantad ficka.
The back-pocket is welted – Bakfickan är kantad.

Vent = Sprund.
Double vents are the most formal – Dubbla sprund är det mest formella valet.

Skjortan

Vi går vidare i Stiltjes folkbildningsserie med en närmare titt på det kanske vanligaste plagget i en svensk mans garderob. Men där konkurrenter som t-shirten och pikétröjan är mycket begränsade i sina uttryck är skjortan en komplicerad och mångfacetterad sak som kan varieras på många olika sätt.

Skjorta informatik framsida

Skjorta informatik baksida

ORDLISTA

Bröst: Skjortbröstet kan vara skuret på olika sätt men är på de allra flesta skjortor outsmyckat. På fritidsskjortor sitter det ofta en bröstficka på vänster sida. En frackskjorta (”white tie shirt”) har extra bröstpaneler, ibland i pikétyg (marcella), som är antingen rektangulära eller U-formade och ska stärkas hårt. Vissa smokingskjortor (”black tie shirts”) har också bröstpaneler, men dessa ska traditionellt inte stärkas. Andra har flera stycken bröstveck (plisserade veck) som utsmyckning.

Knapp: Skjortknappen finns i två varianter – lös och fast. Lösa knappar används endast till de skjortor som bärs till frack och smoking och ska då vara i pärlemor eller onyx. Fasta knappar gäller på alla andra typer av skjortor. Dessa sys fast och är vanligen tillverkade av pärlemor eller plast även om andra material förekommer, som horn och trä.

Knappslå: En förstärkning på vänster sida skjortöppningen där knapphålen är sydda. Knappslån (”front placket”) har två sömmar som sitter olika långt in beroende på vem som tillverkat skjortan. Det finns också skjortor utan knappslå (kallas ibland ”french front”) och skjortor med dold knäppning (”fly front”).

Krage: Finns i många olika varianter, i olika höjd och med olika foder. En första indelning görs mellan löskragen (”detachable collar”) som knäpps fast med knappar och den fasta kragen. Sedan finns det ett antal olika kragformer där en grov kategorisering ser ut som följer:

camp collar
Fritidskrage.

Ståkrage (”wing collar”). En styv, stärkt krage som står rätt upp och vars yttre hörn på båda sidor halsöppningen viks utåt för att skapa två snibbar.
Point-krage (”point collar”). Nedvikt krage där snibbarna pekar nedåt och lämnar ett relativt litet utrymme för slipsknuten.
Spread-krage (”spread collar”). Nedvikt krage där snibbarna står relativt brett isär och lämnar ett större utrymme för slipsknuten.
Cut away-krage (”cut away collar”). Den nedvikta krage där avståndet mellan snibbarna är som störst.
Button down-krage (”button down collar”). Ofodrad point-krage där snibbarna knäpps fast vid skjortbröstet.
Klubbkrage (”club collar”). Krage med rundade kragsnibbar, vanligtvis med litet avstånd mellan snibbarna och ibland kompletterad med en hälla liknande tab-kragens.
Tab-krage (”tab collar”). Point-krage med relativt korta snibbar och en hälla som knäpps över den översta skjortknappen för att lyfta upp och framhäva slipsknuten.
Nålkrage (”pin collar”). Point-krage där slipsknuten framhävs genom att en speciell slipsnål sticks igenom snibbarna.
Fritidskrage (”camp collar”). Krage gjord för att vikas utåt i likhet med ett kavajslag. Har ofta en hälla istället för knapphål för översta knappen.

Kragsnibbar: Snibbarna är en förlängning av kragens nedvikta del på båda sidor halsöppningen och kan vara olika långa beroende på modell och mode.

Länkknapp: En liten knapp som ska hindra ärmslån från att öppna sig och på så sätt dra med sig manschetten uppåt längs armen och få ärmlängden att verka felaktig. En del skjortor saknar länkknapp.

Manschett: En förstärkt tygdel som fästs längst ut på skjortärmen vid handleden och knäpps ihop på olika sätt. För att kunna sy på den mindre manschetten på ärmen måste ärmens tyg rynkas ihop, antingen via plisserade veck eller annan teknik (”gathers”). Det finns fyra huvudsakliga typer av manschett. Notera att en viss begreppsförvirring kan uppstå då engelskans ”barrel cuff” motsvaras av svenskans ”enkel manschett” medan engelskans ”single cuff” är vad vi i Sverige kallar ”frackmanschett”):

Coctail Cuff 2
Coctailmanschett.

Enkel manschett (”barrel cuff”). Enkel manschett som knäpps genom överlappning. Kan ha en eller flera knappar.

Dubbel manschett (”dubbel cuff” eller ”french cuff”). Manschett som viks tillbaka över sig själv och fästs med ändarna utåt genom lös manschettknapp.

Frackmanschett (”single cuff”). Enkel manschett som stärks och fästs med ändarna utåt genom lös manschettknapp.

Cocktailmanschett (”cocktail cuff”/”turnback cuff”/”portofino cuff”). Ett slags hybrid av enkel och dubbel manschett. Manschettens tyg är dubbelt och viks tillbaka men lämnar då ett kilformat utrymme på undersidan. Där sitter fastsydda knappar och manschetten knäpps genom överlappning.

Ok: Skjortans axelparti. Kan vara helt eller delat genom en mittsöm.

Rygg: I ryggen sitter oftast de eventuella justeringar som får skjortan att sitta mer figurnära. Det kan vara två insnitt på vardera sida ryggen, två plisserade ryggveck eller ett mittveck (”box pleat”).

Skört: Nederdelen av skjortan som går ned över rumpan. En del skjortor har en sydd kil (”gusset”) i sidsömmen mellan skörten och skjortans främre, nedre del.

Ärm: Skjortärmen är lång på en långärmad skjorta eller kort på en kortärmad skjorta. Ärmhålens placering skiljer beroende på modell. Ett högre placerat ärmhål ger mer rörelsefrihet.

Ärmslå: Förstärkning kring den slits som görs i ärmens nederdel för att skjortan ska bli lättare att ta på sig. Avslutas i manschetten. På ärmslån sitter länkknappen.

Byxan

Jag fortsätter i samma uppfostrande anda. Här är en genomgång av byxans delar.

Byxor informatik framsidaByxor informatik baksida

ORDLISTA

Bakficka: Bakfickan är traditionellt en kantad ficka, ibland med en hälla som sitter över öppningen och fästs i en knapp. Detta är för att hindra det som finns i bakfickan från att falla ur.  Traditionellt ska en byxa ha en (1) bakficka. Den ska sitta till höger för en högerhänt person och till vänster för en vänsterhänt person. Eftersom de allra flesta i dag köper byxan färdigtillverkad har många formella byxor två bakfickor – tillverkaren vet förstås inte om den presumtiva kunden är höger- eller vänsterhänt. På jeans är bakfickorna utanpåliggande.

Bälteshälla: Ett tunt tygband som sitter vertikalt fäst i linningen och är avsedd att dra bältet igenom. De flesta byxor har mellan sex och åtta hällor, jeans har färre.

Grodmunsficka. Bild: Tweed Country Sports.
Grodmunsficka. Bild: Tweed Country Sports.

Ficka: Det finns olika typer av fickor/framfickor. Den allra vanligaste är en vertikalt placerad, randad ficka som sitter i byxans sidsöm. Denna kan vara mer eller mindre snedställd för att bli enklare att komma åt. Motsatsen är den horisontellt placerade ficka som kallas för ”western pocket” och återfinns på jeans. I olika varianter förekommer den också på mer formella byxor och kan då kallas för grodmunsficka (”frogmouth pocket”) jodhpurficka eller något annat beroende på modell.

Frontveck: Ett plisserat veck framtill på byxan för ökad komfort och bättre passform. När bäraren sitter ned öppnar sig frontvecket och gör att byxan inte smiter åt. Frontvecket kan vara placerat med öppningen utåt mot fickan (”reverse pleat”) eller inåt mot grenen (”forward pleat”). En byxa har vanligtvis ett eller två frontveck på vardera sidan gylfen. Tre veck förekommer men är då en utseendedetalj eftersom det tredje vecket inte ökar komforten i någon större utsträckning. En byxa utan frontveck kallas ”flat front trouser”.

Fåll: Byxans avslutning närmast foten. Kan vara med eller utan slag.

Gylf: Öppningen under linningen som gör att bäraren kan ta av och på sin byxa och kan kissa utan att behöva dra ned hela byxan. Är vanligast med blixtlås. Knappar förekommer, på jeans är de vanliga.

Insnitt: Ett sytt veck som snävar in och förbättrar byxans passform. Alla mer formella byxor har insnitt (”darts”) på baksidan, ett på vardera sidan av mittsömmen. De kan också finnas på framsidan i stället för frontveck. Byxan kallas då för ”darted front trouser”.

Sidjusterare i linningen.
Sidjusterare i linningen.

Knäppning: Där linningen knäpps ihop genom att lägga vänster del över höger del. Detta görs med hyskor och hakar, knappar eller en kombination av de båda. Vanligtvis finns en knapp även på insidan byxan på vänster sida för ökad stabilitet och avlastning. 

Linning: Bandet i byxans överkant där knäppningen sitter. Är delad i bakkant där en skräddare kan justera den in eller ut beroende på bärarens midjemått. Linningen finns i olika utföranden. På vissa byxor finns det sidojusterare där det går att dra åt eller släppa efter några centimeter, ett exempel är ”DAKS tops” som har ett elastiskt band gömt i linningen.

Pressveck: Pressade veck fram- och baktill på byxbenen

Kavajen

Vad passar bättre som premiärinlägg än en genomgång av kavajens delar? Att ha åtminstone ett uns koll på uppbyggnaden av olika plagg kommer att göra livet så mycket roligare! Alternativt slipper ni att bli uppretade om ni mot all förmodan skulle läsa vad jag kommer att skriva här.

Kavajens delar: Framsida

Kavajens delar: Baksida

ORDLISTA

Axel: Den del av plaggets ”kropp” som täcker axeln. Tillhör samma tygstycke som ryggen. Axeln är viktig för vilket snitt kavajen ska få och kan vara uppbyggd på olika sätt med vadd eller kanvas. En axel som helt saknar uppbyggnad kallas ibland för ostrukturerad axel. En pagoda-axel (”pagoda shoulder”) är en uppbyggd axel med konkav profil.

Bröst: Tyget mellan ärmens infästning/sidsöm och slag. Ett draperat bröst (”draped chest”) är fylligt och skapar ett slags vertikala veck som får bäraren att se mer atletisk ut. Ett naturligt bröst (”clean chest”) sitter mer kroppsnära och följer bröstets naturliga linjer.

Bröstficka: Sitter på bröstets vänstra sida. Utmärkt för en näsduk eller i undantagsfall ett par solglasögon. Ingenting annat.

Snedställd lockficka med biljettficka.
Snedställd lockficka med biljettficka.

Ficka: Ger plagget karaktär. Det finns tre olika sorter i fallande formalitetsgrad:
Locklös ficka eller ”welted pocket”. ”Welted” innebär att fickan är kantad över och under öppningen. På smokingkavajer med sidenslag är kantningen ofta i samma tyg som slagen. En särskilt hård och tunn kantning kallas för ”jetting” och en sådan ficka blir således en ”jetted pocket”.
Lockficka eller ”flapped pocket”. Fickan har ett lock av varierande höjd och utformning. En lockficka kan vara snedställd, vilket är vanligt på brittiska jaktkavajer. Lockfickan kan kompletteras med en biljettficka, vilket är en mindre ficka som sitter ovanför den högra kavajfickan.
• Utanpåliggande ficka eller ”patch pocket”. En påsydd ficka på utsidan av kavajens yttertyg. Finns i olika varianter beroende på typ av kavaj. En Norfolk-kavaj har exempelvis patronfickor, utanpåliggande fickor med lock.

”Gorge”: Punkten där kragen möter slaget. Ytterst viktig för kavajens karaktär. En hög ”gorge line” smalnar av bärarens siluett genom att accentuera de vertikala linjerna på bekostnad av bröstvidden. En låg ”gorge line” gör att bäraren verkar bredare och mer muskulös, men kavajen riskerar samtidigt att se lite ”trött” ut.
Föreslå gärna ett svenskt ord för ”gorge”, jag hittar inget.

Knappställning: Var någonstans på framsidan av kavajen som knapparna är fästa höjdmässigt. Knappställningen (”the button stance”) avgörs genom att studera höjden på den knapp som sitter närmast den naturliga midjan, alltså ungefär i höjd med naveln. Det är den översta knappen på en tvåknäppt, mellersta knappen på en treknäppt och den enda knappen på en enknäppt kavaj. Fyrknäppta kavajer saknar naturlig kandidat.

Krage: Delen närmast nacke och hals. Övergår i slaget vid den punkt som kallas ”gorge”.

Manschett: Ärmens avslutning. Har ofta en slits men det finns också hela manschetter. På vissa smokingkavajer och edwardianska kavajer som var populära på 1960-talet är manschetten tillbakavikt och klädd med sidentyg. På manschetten sitter ärmknapparna.

Midja: Sitter i höjd med den naturliga midjan. Kan vara insvängd och kallas då markerad midja (”suppressed waist” eller ”nipped waist”).

Rygg: Det delade tygstycke som utgör kavajens baksida.

Skört: Nederdelen av ryggen som täcker rumpan. Detta är alltså mellan sprunden på en kavaj med dubbla sprund, på sidorna om sprundet ut till vardera sidsömmen på en kavaj med enkelt sprund och ryggslutet på en kavaj utan sprund.

Spetsigt slag.
Spetsigt slag.

Slag: Utåtvikta och fodrade tygstycken på kavajens framsida. Finns i tre varianter:
Trubbiga slag (”notched lapels”).
Spetsiga slag (”peaked lapels”).
Sjalslag/sjalkrage (”shawl-collar”).

Slagen kan ha olika bredd, olika mycket vaddering och vara sydda på olika sätt.

Sprund: Slits som gör det lättare att röra sig och arbeta i kavajen. De kan vara olika djupa/höga och finns i två varianter:
Dubbla sprund (”double vents”). Slitsar i sidsömmarna som skapar ett slags lock över rumpan.
Enkelt sprund (”single vent”). En slits i ryggsömmen.
Kavajer utan sprund var vanliga under första hälften av 1900-talet och kan fortfarande dyka upp då och då. En smokingkavaj har traditionellt inga sprund.

Ärm: Kavajens ärm, helt enkelt. Smalnar vanligtvis av från ärmhuvudet till manschetten.

Ärmhuvud: Ärmens högsta punkt där den fästs i axeln. Heter ”sleevehead” på engelska, jag tycker att direktöversättningen fungerar. Ärmhuvudet kan se ut på olika sätt, bland annat finns det en variant med ett slags ”bulle” som sticker upp några millimeter ovanför axelsömmen. Detta kallas ”roped sleevehead”. Förslag på en svensk term emottas tacksamt. 

Ärmknappar: Har manschetten slits är knapparna vanligtvis fyra till antalet, men tre eller fem knappar förekommer också. Vanligtvis är slitsen igensydd och knapparna bara en utsmyckningsdetalj. På vissa kavajer är knapparna fungerande och manschetten kan knäppas upp. Har kavajen hel manschett brukar det bara finnas en knapp eller ingen knapp alls.