Onsdagens oönskade obalans

En del ”modebloggar”, framför allt de som är ämnade för kvinnor, driver med människor som klär sig som pottor med skit. Inte sällan hämtar de inspiration från helvetespublikationer som ”Veckans nu” och ”Hänt Extra Bild”.

Stiltje önskar istället att fler män kunde klä sig bra. Därför kommer vi gärna med råd och tips. Och ibland med avskräckande exempel.

I dag stod det till exempel en ung man på en perrong i Västsverige.

Fingertoppskänslan saknas, inte ambitionen.

Han är betydligt under medellängd men proportionerligt byggd, vilket gör att han kommer undan med ganska låg midja på byxan.

Färgmatchningen mellan skjorta och byxa fungerar bra, men plommon med svart överruta är inte något klockrent val till mannens färgskala.
Kortare byxor verkar förlängande men uppvik och slag förkortande. Mannen bör sluta vika upp sin byxa och istället lägga upp den.

Mårten Gås.

Byxan sitter inte bra. Linningen sitter lägre där fram än där bak vilket får hela kroppen att till synes luta framåt. Det ger också ett intryck av kraftig svank à la Mårten Gås. Detta kommer sig av dels den låga midjan som omöjliggör ordentlig justering i midjan, dels att byxan antagligen är något för stor i linningen och därför halkar nedåt och hamnar under magen.

Det finns en del att jobba på, men jag gissar att det också finns en viss ambition på klädområdet.

Kort och koncist?

kort kavaj
En kort kavaj. En oerhört kort kavaj. Ja, kanske den kortaste kavajen i hela Kållered.

Något som är populärt just nu är korta kavajer. Oerhört korta kavajer. Detta är en utveckling som pågått i flera år och som ihärdigt håller i sig. Enligt lagen om tes och antites (men inte nödvändigtvis syntes) är den en reaktion på 1990-talets mode då kavajerna istället var långa.

Kardinalfelet är att många män låter modet föreskrivna längden och snittet på deras klassiska kläder. Det är bättre att ställa sig framför spegeln och ta en ordentlig titt på hur du ser ut och sedan klä dig efter det. Det finns också vissa regler som ”ska” följas när det gäller klassisk herrkonfektion för att ge ett så proportionerligt intryck som möjligt. Regler är till för att brytas, annars är det inte roligt. Men det gäller att veta vilka regler som ska brytas och inte. Det är individuellt. Vissa regler ska nog inte brytas alls.

För enkelhetens skull utgår vi från kostymen. En regel föreskriver att kostymen ska vara skuren så att skjortan och slipsen inte syns mellan byxans linning och kavajens nederdel. Detta gäller också i fallet med tredelad kostym  (där nyfascisten Mattias Karlsson är ett varnande exempel). Detta beror på att det stöter ögat. En kostym är en dräkt som är tänkt att framställa kroppen i en så bra dager som möjligt. Detta underlättas av en obruten linje från axlarna till byxans fåll. Det är oftast en dum regel att bryta emot.

PÅ 1970-talet var korta, tajta  kavajer ett skämt. I dag är Pee-Wee Herman snarare en modeikon. Så kan det gå.
PÅ 1970-talet var korta, tajta kavajer ett skämt. I dag är Pee-Wee Herman snarare en modeikon. Så kan det gå.

För att undvika glappet mellan kavaj och byxa och samtidigt bära en mycket kort kavaj måste byxan vara hög i midjan. Faktum är att den måste vara så hög att den går över naveln (om du inte har en i det närmaste abnormt kort överkropp). Så pass höga byxor är i princip omöjliga att finna i dag. Men det går lätt att hitta längre kavajer, om du orkar leta second hand eller ta dig utanför klädkedjornas butiker och storstädernas svindyra herrekiperingar.

För att hitta en kavaj med rätt längd kan du  använda två knep:
• Låt armen hänga rakt ned utefter sidan. Kavajens slut ska vara ungefär i höjd med tummens rot.
• Be någon att med ett måttband mäta din baksida från kavajens krage till golvet. Det givna måttet delas på två för att få fram den ”korrekta” längden.

Men det är inte riktigt så enkelt, förstås. Har du korta ben bör kavajen också vara lite kortare för att ge illusionen av längre ben. Har du tvärtom mycket långa ben i förhållande till din överkropp bör kavajen vara lite längre. För att komma ihåg kan du memorera följande: Korta, kortare. Långa, längre. 

Vart går du för att hitta en Mårten Gås-lookalike? Till hotell Avalons uteservering förstås.
Vart går du för att hitta en Mårten Gås-lookalike i Västsverige? Till hotell Avalons uteservering förstås.

Ett annat bekymmer med den mycket korta kavajen är att rumpan tenderar att se större ut eftersom nederdelen slutar mitt på skinkorna istället för att täcka dem. Det är antagligen härifrån som den gamla regeln ”Kavajen ska täcka rumpan” kommer.

Rumpan får nämligen sprundet, eller sprunden, att öppna sig. Problemet accentueras om du bär kavaj och uddabyxa, som de flesta gör i dag. Kostymens enhetliga tyg kan trolla bort en del av ”putet” men har du en byxa i annan färg kommer du inte undan. Särskilt inte med dagens tajta kavajer. Kort och tajt är en dödlig kombination som oundvikligen kommer att få dig att se ut som Mårten Gås. Eller som den fräcka killen på hotell Avalons uteservering vid Kungsportsplatsen i centrala Göteborg.

Kling och storken från Devonshire

Kling och Klang. Eller Klang och Kling?

Jag har flera gånger här på Stiltje skrivit om vikten av att klä sig på ett sätt som gör att ens egen kropp verkar proportionerlig. I samband med det har jag påpekat att dagens mode med mycket låga byxor gör att benen verkar för korta i relation till överkroppen.
Det finns också exempel på motsatsen.

Låt oss ta en titt på polismannen till vänster i bild – Kling (för det är väl han som är Kling och inte Klang..?). Han är mycket lång och smal. Att då välja en byxa som både har mycket hög midja och är upplagda ovanligt kort, dessutom utan slag, är ingen bra idé. Byxornas skärning accentuerar hans redan långa ben och får honom att se lite märklig ut.

Robin Hood som stork
Robin Hood som ”storken från Devonshire”.

Kling liknar faktiskt Robin Hood när den berömda bågskytten har klätt ut sig till en ”långbent stork från Devonshire” i barnboken ”Robin Hood och den gyllene pilen” från 1977.

Om byxans passform

Det är svårt att hitta byxor som sitter bra. Det blir ännu svårare om man inte känner till hur de ”ska” sitta. Redan här måste bäraren lära sig distinktionen mellan:

1) Vad han vill ha för snitt, och

2) Vilket snitt som passar hans kropp.

I den bästa av världar är (1) och (2) samma passform. I många fall är det inte så.

Tajta, låga byxor kan fungera i undantagsfall. Men inte om de är så här tajta.
Tajta, låga byxor kan fungera i undantagsfall. Men inte om de är så här tajta.

Jag upprepar en ofta återkommande devis på denna blogg: Låt inte modet diktera vad du tar på dig. En lathund är på sin plats, men den är ytterst generell och behöver givetvis anpassas efter individuella mått.
• Män med korta ben och viss rondör: Välj en byxa med relativt hög midja, benen ser längre ut och markerar en midja som inte är särskilt tydlig. Undvik slag och uppvikta/upprullade byxben, det ger en illusion av förkortning. Välj helst en byxa utan gångveck eftersom de tenderar att ”bredda” höftpartiet ytterligare. Undvik byxor med smala ben för att inte se ut som en köttbulle med två tändstickor undertill.

• Smala, kortbenta män kan följa råden ovan men behöver inte vara lika rädda för byxor med gångveck. Byxan kan med fördel ha smalare ben.

• Överviktiga män (övervikt definieras av svensk sjukvård som att ha ett BMI över 25) med proportionerlig kroppsbyggnad behöver inte vara fullt lika rädda för lägre byxor, men en tumregel är att byxan ändå inte ska sitta mer än tre-fyra centimeter under naveln eftersom magen annars riskerar att svälla ut över linningen. Många män med putmage väljer att bära sina byxor under själva buken. Det är ett bra sätt att se både tjockare och slappare ut. Byxan får ett så kallat ”Gällivarehäng”, rumpan försvinner, skåran mellan skinkorna syns och benen blir fånigt korta. Inget ont om alkoholmissbrukande män på parkbänkar, men med byxan hängande i skrevet närmar man sig dem stilmässigt.

• Män med långa ben kan med fördel välja något lägre byxor, gärna med slag eftersom det förkortar benen och på så vis får överkroppen att verka längre.

Det finns mycket annat att skriva om byxans passform och snitt, men vi börjar där.