Kort och koncist?

kort kavaj
En kort kavaj. En oerhört kort kavaj. Ja, kanske den kortaste kavajen i hela Kållered.

Något som är populärt just nu är korta kavajer. Oerhört korta kavajer. Detta är en utveckling som pågått i flera år och som ihärdigt håller i sig. Enligt lagen om tes och antites (men inte nödvändigtvis syntes) är den en reaktion på 1990-talets mode då kavajerna istället var långa.

Kardinalfelet är att många män låter modet föreskrivna längden och snittet på deras klassiska kläder. Det är bättre att ställa sig framför spegeln och ta en ordentlig titt på hur du ser ut och sedan klä dig efter det. Det finns också vissa regler som ”ska” följas när det gäller klassisk herrkonfektion för att ge ett så proportionerligt intryck som möjligt. Regler är till för att brytas, annars är det inte roligt. Men det gäller att veta vilka regler som ska brytas och inte. Det är individuellt. Vissa regler ska nog inte brytas alls.

För enkelhetens skull utgår vi från kostymen. En regel föreskriver att kostymen ska vara skuren så att skjortan och slipsen inte syns mellan byxans linning och kavajens nederdel. Detta gäller också i fallet med tredelad kostym  (där nyfascisten Mattias Karlsson är ett varnande exempel). Detta beror på att det stöter ögat. En kostym är en dräkt som är tänkt att framställa kroppen i en så bra dager som möjligt. Detta underlättas av en obruten linje från axlarna till byxans fåll. Det är oftast en dum regel att bryta emot.

PÅ 1970-talet var korta, tajta  kavajer ett skämt. I dag är Pee-Wee Herman snarare en modeikon. Så kan det gå.
PÅ 1970-talet var korta, tajta kavajer ett skämt. I dag är Pee-Wee Herman snarare en modeikon. Så kan det gå.

För att undvika glappet mellan kavaj och byxa och samtidigt bära en mycket kort kavaj måste byxan vara hög i midjan. Faktum är att den måste vara så hög att den går över naveln (om du inte har en i det närmaste abnormt kort överkropp). Så pass höga byxor är i princip omöjliga att finna i dag. Men det går lätt att hitta längre kavajer, om du orkar leta second hand eller ta dig utanför klädkedjornas butiker och storstädernas svindyra herrekiperingar.

För att hitta en kavaj med rätt längd kan du  använda två knep:
• Låt armen hänga rakt ned utefter sidan. Kavajens slut ska vara ungefär i höjd med tummens rot.
• Be någon att med ett måttband mäta din baksida från kavajens krage till golvet. Det givna måttet delas på två för att få fram den ”korrekta” längden.

Men det är inte riktigt så enkelt, förstås. Har du korta ben bör kavajen också vara lite kortare för att ge illusionen av längre ben. Har du tvärtom mycket långa ben i förhållande till din överkropp bör kavajen vara lite längre. För att komma ihåg kan du memorera följande: Korta, kortare. Långa, längre. 

Vart går du för att hitta en Mårten Gås-lookalike? Till hotell Avalons uteservering förstås.
Vart går du för att hitta en Mårten Gås-lookalike i Västsverige? Till hotell Avalons uteservering förstås.

Ett annat bekymmer med den mycket korta kavajen är att rumpan tenderar att se större ut eftersom nederdelen slutar mitt på skinkorna istället för att täcka dem. Det är antagligen härifrån som den gamla regeln ”Kavajen ska täcka rumpan” kommer.

Rumpan får nämligen sprundet, eller sprunden, att öppna sig. Problemet accentueras om du bär kavaj och uddabyxa, som de flesta gör i dag. Kostymens enhetliga tyg kan trolla bort en del av ”putet” men har du en byxa i annan färg kommer du inte undan. Särskilt inte med dagens tajta kavajer. Kort och tajt är en dödlig kombination som oundvikligen kommer att få dig att se ut som Mårten Gås. Eller som den fräcka killen på hotell Avalons uteservering vid Kungsportsplatsen i centrala Göteborg.

Den svenska uniformen

IMG_6541
En medelsvensk man på Redbergsplatsen i östra Göteborg.

Den medelsvenske mannen, DMM, förtjänar att uppmärksammas. Hans stil är så vanlig att den riskerar att passera obemärkt för den som inte ägnar sig åt regelbunden herrspaning, men det innebär inte att den är ointressant. Min erfarenhet är snarare att det är det allra vanligaste, det närmast osynliga, som människor tycker är mest intressant att någon sätter fingret på. Och DMMs klädsel är Stiltjes blygsamma bidrag till Sveriges gemensamma kunskapsbank.

I mer formella sammanhang bär DMM ett slags uniform. Den varierar förvånansvärt lite över landet, möjligtvis med undantag för Stockholms innerstad, och består av:

• Kostymkavaj, vanligen en ull/polyester-blandning.

• Skjorta med översta knappen uppknäppt. Snittet varierar med modet.

• Jeans, mörkblå eller svarta.

• Läderbälte med kraftigt spänne.

• Läderskor, vanligtvis ett par kraftigare derbys (lågskor med öppen snörning).

DMM kavaj skjorta jeans
Typiskt svenskt möte – typiskt svensk stil. De inringade i bilden bär uniform, och det finns ännu fler i de bakersta raderna.

Men varför ser det ut så här? Var kommer uniformen ifrån? Jag tror att det har med 1960-talet att göra.

Visst hade raggare och knuttar tagit till sig amerikanskt mode redan i mitten av 1950-talet, men det var decenniet efter som majoriteten av 1940-talets stora barnkullar blev tonåringar eller unga vuxna. Samtidigt var vi mitt i det som Sveriges Radios utmärkte reporter Tommy Johansson kallat för ”Den gyllene parentesen”, alltså kombinationen av rekordårens urstarka ekonomi och det snabbt expanderande välfärds- och jämlikhetssamhälle som nu håller på att monteras ned. Arbetarnas standard ökade snabbt och deras barn skördade frukterna av det socialdemokratiska samhällsbygget. De hade mer pengar och mer fritid än någonsin tidigare.

Med en köpstark ungdomsgrupp kom den första riktigt breda ungdomskulturen. Inspirationen till den? USA.
Den brittiska popmusikvågen rullade förvisso in på allvar 1964 men de engelska gruppernas musik var i sin tur starkt influerad av amerikansk blues, rythm & blues och i viss mån country. Idolerna från England hade kostym, visst, men också jeans. The Beatles gjorde reklam för Lee och på tv visade Little Joe i Bröderna Cartwright upp en välsvarvad Levisrumpa. Eller var det Wrangler?

 

img_6840
Ringos vita jeans fick inte riktigt vara med i bild. Stackars Ringo.

En förbisedd rörelse bland den breda allmänheten är den tidiga modsrörelsen (mods från engelskans ”modernist”) som dök upp i London vid decennieskiftet 1959-60. De brittiska modsen bidrog bland annat till att lansera amerikanska Ivy League-klassiker som Brooks Brothers button down-skjorta för den brittiska arbetarklassens ungdomar.

I Sverige kom ”mods” att beteckna ett slags långhåriga haschrökare med nedkladdade US Army-jackor som sommaren 1965 slogs med polis och raggare på Götaplatsen och i Stockholms nybyggda Hötorgscity. Men dessa individer hade mycket lite eller ingenting att göra med sin engelska motsvarighet.
Mer om detta i en kommande post.

 

img_6841-1
Det finns inget dåligt väder, bara dåligt klädda fuskproletärer. KFML(r) marscherar 1971.

Med studentrevolten och vänstervågen i slutet av 1960-talet slog den amerikanska arbetarbyxan igenom på allvar samtidigt som modet rörde sig mot en tidigare osedd nivå av informalitet. Det är antagligen vid denna tid som fuskproletärerna i ytterkantsvänstern lanserar den idiotiska men ack så vittspridda uppfattningen om att det är borgerligt att klä sig snyggt.

 

Den här utvecklingen skedde över hela Europa men verkar ha varit extra tydlig i Sverige. De som var unga på 1960-talet hängde helt enkelt in slipsen i garderoben och generationerna därefter har aldrig brytt sig om att plocka ut den igen.
1980-talets explosion av sportbetonat gatumode i USA och England plockades snabbt upp här och sänkte tröskeln ytterligare när det gäller formalitetsgrad. Och varför blev grungemodet så stort i Sverige? Flanellskjorta, t-shirt och slappa jeans. Därför.

 

Kurt Cobain – poppis stilikon i Sverige.

Men det finns ännu vissa tillfällen då det behövs en striktare klädsel. Därför har den svenske mannen inte helt kunnat överge kostymen. Däremot har kunskapen om material, snitt och stilregler sakta vittrat bort och försvunnit. Dessutom gör ovanan vid kostym att den lätt kan kännas överklädd. Den är trots allt ett slags dräkt. Det blir kanske lite stelt, eller? Lösningen på problemet är då att:

1) Strunta i slipsen, eller

2) Strunta i både slips och kostymbyxor och ta kavajen till jeans.

Ja, titta, nu känns det genast lite ledigare. Då tar vi den snygga skjortan och finskorna också. Lite formellt men ändå avslappnat. Ingen tycker att du är för uppklädd men ingen kan heller anklaga dig för att inte ha försökt tillräckligt – du har ju kavaj för Guds skull. Saken är biff.

Så tror jag att DMM fick sin uniform. Och visst fyller den sin funktion, men nästan bara i Sverige.

Är du knäppt eller?

Min syster Lisa skickade en fråga:

”Hej bror! En fråga. Varför knäpper män alltid upp sin kavaj när dom sätter sig ner och knäpper en knapp när dom ställer sig upp (typ i rättssalar)?”

Hej Lisa.

Kavajens knäppning är ett kapitel för sig och kanske något att återkomma till längre fram här på Stiltje.

Orsaken till att män knäpper kavajen är att den är konstruerad så att den sitter bäst som knäppt (men sista knappen ska aldrig, aldrig knäppas). Däremot har de flesta kavajer en tendens att strama och kännas obekväma när man sitter ned. Därför knäpper man med fördel upp när man sätter sig.

 

Knäppis -men inte när han sitter. Don Draper i tv-serien Mad Men.

Men det finns undantag. Knäpper man fler än en knapp, exempelvis på en ordinär treknäppt kavaj som är sydd för att de två översta knapparna ska knäppas, kan man strunta i att knäppa upp dem när man sätter sig. Det ser bara krångligt och affekterat ut.

Vänliga hälsningar,

//Eric

Aja baja, Mattias Karlsson

Jag har inte mycket till övers för Sverigedemokraternas politik (läs: ingenting). Nu visar det sig att jag inte heller har mycket till övers för partiledningens sätt att bära kostym.

Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna. Foto: Janerik Henriksson/TT
Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna.
Bild från Aktuellt i Politiken.

Ta en titt på SDs ex-vikarierande partiledare Mattias Karlsson. Hans skjorta är ostruken, hans byxor för låga (därav den otrevliga trekanten av skjorttyg mellan västslut och linning), hans kavajärmar för långa och hans skjortkrage underdimensionerad. Kavajen borde justeras i ryggen, skjortkragen syns inte eftersom kavajen sticker upp över den. Dessutom har Karlsson valt en svart kostym – är han på väg till en begravning?

Och då ska läsaren veta att jag ändå varit bamhärtig nog att klippa bort partisekreteraren Rickard Jomshof.

Möjligen går det bra för Sverigedemokraterna i opinionen, men på västfronten intet nytt.

Jan Björklunds klädsel

Stiltjeläsaren Eva Olofsson hörde av sig via Facebook. Hon har inte någon direkt fråga, men hon ställer sig däremot mycket frågande till folkpartiledaren Jan Björklunds klädsel under söndagens partiledardebatt in SVTs Agenda:
”Eric, det är något konstigt med Björklunds plötsliga byte av färgkod, en ny färgblind stylist kanske?”

Hej Eva.

Tack för ditt meddelande. Jag har några snabba kommentarer till Jan Björklunds utstyrsel.

Jan Björklund och den rosa slipsen.
Jan Björklund och den rosa slipsen.

1) Han har valt en slips som närmast kan beskrivas som chockrosa och som kontrasterar starkt mot hans kritvita skjorta. Problemet är att Jan Björklund, precis som de flesta andra svenskar, är en lågkontrastperson. När en sådan person bär något  allt för kontrastrikt på överkroppen leder det blickarna bort från ansiktet. I Björklunds fall tittar tv-tittaren mer på slipsen är på Jan Björklund. Jag misstänker också att tittaren samtidigt lyssnar mindre på vad Björklund har att säga. Inte särskilt lyckat för en politiker.
Rent färgmässigt är den rosa tonen inte något klockrent val till hans färgskala.
2) Hans kavaj är för stor. Axelsömmen går utanför den naturliga axeln och vilket leder till fula, horisontella veck på överarmen.
3) Jan Björklund har ett relativt brett ansikte. Jag tycker att hans spreadkrage fungerar okej, men han kunde ha mycket väl ha valt en turndown-variant istället.

Hoppas du är nöjd med funderingarna!

Vänliga hälsningar,

//Eric

Kavajen

Vad passar bättre som premiärinlägg än en genomgång av kavajens delar? Att ha åtminstone ett uns koll på uppbyggnaden av olika plagg kommer att göra livet så mycket roligare! Alternativt slipper ni att bli uppretade om ni mot all förmodan skulle läsa vad jag kommer att skriva här.

Kavajens delar: Framsida

Kavajens delar: Baksida

ORDLISTA

Axel: Den del av plaggets ”kropp” som täcker axeln. Tillhör samma tygstycke som ryggen. Axeln är viktig för vilket snitt kavajen ska få och kan vara uppbyggd på olika sätt med vadd eller kanvas. En axel som helt saknar uppbyggnad kallas ibland för ostrukturerad axel. En pagoda-axel (”pagoda shoulder”) är en uppbyggd axel med konkav profil.

Bröst: Tyget mellan ärmens infästning/sidsöm och slag. Ett draperat bröst (”draped chest”) är fylligt och skapar ett slags vertikala veck som får bäraren att se mer atletisk ut. Ett naturligt bröst (”clean chest”) sitter mer kroppsnära och följer bröstets naturliga linjer.

Bröstficka: Sitter på bröstets vänstra sida. Utmärkt för en näsduk eller i undantagsfall ett par solglasögon. Ingenting annat.

Snedställd lockficka med biljettficka.
Snedställd lockficka med biljettficka.

Ficka: Ger plagget karaktär. Det finns tre olika sorter i fallande formalitetsgrad:
Locklös ficka eller ”welted pocket”. ”Welted” innebär att fickan är kantad över och under öppningen. På smokingkavajer med sidenslag är kantningen ofta i samma tyg som slagen. En särskilt hård och tunn kantning kallas för ”jetting” och en sådan ficka blir således en ”jetted pocket”.
Lockficka eller ”flapped pocket”. Fickan har ett lock av varierande höjd och utformning. En lockficka kan vara snedställd, vilket är vanligt på brittiska jaktkavajer. Lockfickan kan kompletteras med en biljettficka, vilket är en mindre ficka som sitter ovanför den högra kavajfickan.
• Utanpåliggande ficka eller ”patch pocket”. En påsydd ficka på utsidan av kavajens yttertyg. Finns i olika varianter beroende på typ av kavaj. En Norfolk-kavaj har exempelvis patronfickor, utanpåliggande fickor med lock.

”Gorge”: Punkten där kragen möter slaget. Ytterst viktig för kavajens karaktär. En hög ”gorge line” smalnar av bärarens siluett genom att accentuera de vertikala linjerna på bekostnad av bröstvidden. En låg ”gorge line” gör att bäraren verkar bredare och mer muskulös, men kavajen riskerar samtidigt att se lite ”trött” ut.
Föreslå gärna ett svenskt ord för ”gorge”, jag hittar inget.

Knappställning: Var någonstans på framsidan av kavajen som knapparna är fästa höjdmässigt. Knappställningen (”the button stance”) avgörs genom att studera höjden på den knapp som sitter närmast den naturliga midjan, alltså ungefär i höjd med naveln. Det är den översta knappen på en tvåknäppt, mellersta knappen på en treknäppt och den enda knappen på en enknäppt kavaj. Fyrknäppta kavajer saknar naturlig kandidat.

Krage: Delen närmast nacke och hals. Övergår i slaget vid den punkt som kallas ”gorge”.

Manschett: Ärmens avslutning. Har ofta en slits men det finns också hela manschetter. På vissa smokingkavajer och edwardianska kavajer som var populära på 1960-talet är manschetten tillbakavikt och klädd med sidentyg. På manschetten sitter ärmknapparna.

Midja: Sitter i höjd med den naturliga midjan. Kan vara insvängd och kallas då markerad midja (”suppressed waist” eller ”nipped waist”).

Rygg: Det delade tygstycke som utgör kavajens baksida.

Skört: Nederdelen av ryggen som täcker rumpan. Detta är alltså mellan sprunden på en kavaj med dubbla sprund, på sidorna om sprundet ut till vardera sidsömmen på en kavaj med enkelt sprund och ryggslutet på en kavaj utan sprund.

Spetsigt slag.
Spetsigt slag.

Slag: Utåtvikta och fodrade tygstycken på kavajens framsida. Finns i tre varianter:
Trubbiga slag (”notched lapels”).
Spetsiga slag (”peaked lapels”).
Sjalslag/sjalkrage (”shawl-collar”).

Slagen kan ha olika bredd, olika mycket vaddering och vara sydda på olika sätt.

Sprund: Slits som gör det lättare att röra sig och arbeta i kavajen. De kan vara olika djupa/höga och finns i två varianter:
Dubbla sprund (”double vents”). Slitsar i sidsömmarna som skapar ett slags lock över rumpan.
Enkelt sprund (”single vent”). En slits i ryggsömmen.
Kavajer utan sprund var vanliga under första hälften av 1900-talet och kan fortfarande dyka upp då och då. En smokingkavaj har traditionellt inga sprund.

Ärm: Kavajens ärm, helt enkelt. Smalnar vanligtvis av från ärmhuvudet till manschetten.

Ärmhuvud: Ärmens högsta punkt där den fästs i axeln. Heter ”sleevehead” på engelska, jag tycker att direktöversättningen fungerar. Ärmhuvudet kan se ut på olika sätt, bland annat finns det en variant med ett slags ”bulle” som sticker upp några millimeter ovanför axelsömmen. Detta kallas ”roped sleevehead”. Förslag på en svensk term emottas tacksamt. 

Ärmknappar: Har manschetten slits är knapparna vanligtvis fyra till antalet, men tre eller fem knappar förekommer också. Vanligtvis är slitsen igensydd och knapparna bara en utsmyckningsdetalj. På vissa kavajer är knapparna fungerande och manschetten kan knäppas upp. Har kavajen hel manschett brukar det bara finnas en knapp eller ingen knapp alls.