Metros moderedaktör Petra Tungården upptäcker plötsligt vad kvalitetsmedvetna män vetat i århundraden.
[…] jag har insett att med ett bra basutbud har du alltid något att ha på dig. Varför lägga en massa pengar på en klänning som du bär en gång i stället för att lägga lite extra krut på plaggen du bär varje dag.
Petra Tungården.
Har hon verkligen insett detta nu? Hur gammal är människan? Hon måste ju ha handlat för egna pengar i 10-15 år, minst. Och människor undrar varför jag känner en viss avsmak för mode och koncentrerar mig på tidlös stil? Ibland är mode den värsta formen av tillämpat klassförakt.
Nåja, bättre sent än aldrig.
I samma spalt citeras Kim Kardashian:
Jag har 139 svarta klänningar och ändå ingenting att ha på mig.
Stiltjeläsaren Eva Olofsson hörde av sig via Facebook. Hon har inte någon direkt fråga, men hon ställer sig däremot mycket frågande till folkpartiledaren Jan Björklunds klädsel under söndagens partiledardebatt in SVTs Agenda:
”Eric, det är något konstigt med Björklunds plötsliga byte av färgkod, en ny färgblind stylist kanske?”
Hej Eva.
Tack för ditt meddelande. Jag har några snabba kommentarer till Jan Björklunds utstyrsel.
Jan Björklund och den rosa slipsen.
1) Han har valt en slips som närmast kan beskrivas som chockrosa och som kontrasterar starkt mot hans kritvita skjorta. Problemet är att Jan Björklund, precis som de flesta andra svenskar, är en lågkontrastperson. När en sådan person bär något allt för kontrastrikt på överkroppen leder det blickarna bort från ansiktet. I Björklunds fall tittar tv-tittaren mer på slipsen är på Jan Björklund. Jag misstänker också att tittaren samtidigt lyssnar mindre på vad Björklund har att säga. Inte särskilt lyckat för en politiker.
Rent färgmässigt är den rosa tonen inte något klockrent val till hans färgskala.
2) Hans kavaj är för stor. Axelsömmen går utanför den naturliga axeln och vilket leder till fula, horisontella veck på överarmen.
3) Jan Björklund har ett relativt brett ansikte. Jag tycker att hans spreadkrage fungerar okej, men han kunde ha mycket väl ha valt en turndown-variant istället.
Det händer att Stiltje får frågor från läsarna. De ska jag försöka svara på så gott det går.
Denna gång är det Andrea Valderrama som hört av sig. ”Fråga till Stiltje: vad säger du om detta?” skriver Andrea och bifogar en länk till en artikel på Expressens hemsida där klädförsäljaren Oskar Arrsjö kommenterar prinsessan Madeleines man Chris O’Neills klädsel.
Kungligt värre
Hej Andrea.
Jag har följande kommentar:
Jag håller med om att Chris O’Neill har valt en ovanlig slips. Färgen är inte särskilt snygg till den svarta jacketten – eftersom han har valt en vanlig skjortkrage går det att ta ut svängarna lite grand (som med hålen i slipsen) men han borde ha valt en annan kulör. Jag hade föredragit en grå väst som bättre matchar byxorna. O’Neill borde ocksa valt en enkelknäppt variant och inte en dubbelknäppt som får honom att se ännu tyngre ut. Västen ser ut att sitta för tajt, dessutom.
Gustaf Magnusson har gjort betydligt bättre val. Men jag undrar vad som hänt med hans byxa, det ser ut som att den fastnat i rocken. Däremot är det inget fel på passformen på byxan. Oskar Arrrsjö är modeskribent och försäljare och som sådan möjligen inte särskilt intresserad av mer klassiska passformer.
Sverige är med stor sannolikhet ett av de europeiska länder där män har sämst skor. När svenska män ska köpa ”finskor” väljer de gärna tyska Lloyd eller möjligtvis ett par Vagabond. Detta är inte så konstigt. Utbudet av kvalitetsskor hos de vanliga skobutikerna är i princip obefintligt och att gå till en skomakare och handla Crockett & Jones för över femtusen kronor känns givetvis vansinnigt om man inte vet vad man får för pengarna. Dessutom gör den ofördelaktiga pundkursen att priserna på brittiska skor just nu är för höga sett till kvaliteten. Detta oavsett vad modelejonen i butiken ”Linnegatan no. 2” i Göteborg säger.
Trimm Trab, ikoniska gympaskor från tyska tillverkaren Adidas. Till jeans fungerar de alldeles utmärkt OM bäraren lämnar kavajen hemma.
Det kanske är på grund av ovanstående som det har vuxit fram en mycket stark gympaskokultur i Sverige. Amerikanerna säger sneakers (från engelskans ”sneaking”-”smygande”, eftersom det är lätt att ta sig fram tyst på gummisulor) och engelsmännen säger trainers (från engelskans ”training”-”träning”). I Sverige säger vi gummiskor, gummidojjor, gympaskor eller gympadojjor eftersom det handlar om flatsulade idrottsskor med gummisula som brukar användas på skolgymnastiken. Också sneakers förekommer som benämning, helt i linje med svenskarnas fascination för allt amerikanskt.
En av de vanligaste stilblandningarna hos svenska män är att kombinera mer formell klädsel med gympaskor, kanske för att gympaskorna är så oerhört vanliga. Vissa gör det sämre, andra bättre, men ingen gör det riktigt bra. Och det beror på att det alltid känns mer eller mindre skevt. Vill du uppfattas som någorlunda välklädd är det alltså fördelaktigt att välja bort gympaskorna till alla byxor som inte är jeans eller av jeansmodell. Fritidsbyxor i kypertväv, ”chinos”, är ett gränsfall. Det kan gå men kräver fingertoppskänsla. Ska du bära kavaj till jeansen? Då gör du bäst i att lämna gummidojjorna i skostället.
Nej, inte ens Lasse Kronér kommer undan med gympadojjor till formella byxor.
Bär du canvasskor med gummisula som inte är avsedda för idrott är de helt okej till chinos. De är trots allt inte gympaskor. Då kan det också fungera med en mycket informell kavaj i linne eller bomull. Men detta kräver om möjligt ännu mer fingertoppskänsla än kombinationen chinos-gympaskor.
Jag ska försöka göra en kort och mycket subjektiv lathund för gympaskornas vara eller inte vara.
• Till jeans – Ja, om övrig klädsel tillåter.
• Till jeans och kavaj – Absolut inte.
• Till chinos – I undantagsfall.
• Till allt annat som inte innebär idrott eller motion – Nej.
I går var min maka och jag på Ikea och åt middag. Ikea är antagligen ett av de mest lyckade jämlikhetsprojekt som någonsin genomförts inom ramen för det kapitalistiska systemet. Alla handlar här, oavsett kön, klass, religiös identitet, sexuell läggning och så vidare.
Ur herrspaningssynpunkt är varuhuset näst intill perfekt. Den hugade herrspanaren kan komma ovanligt nära DMM (Den Medelsvenske Mannen) i hans naturliga habitat. Här är han fritidsklädd och ouppmärksam. Här är han sig själv.
Varför? Det är oklart.
En av DMMs märkligaste och mest frekvent förekommande plagg är definitivt baseballmössan. Varför just denna tingest har överlevt 1960-talets allmänna förkastande av den manliga huvudbonaden är oklart. Varför den bärs inomhus är också oklart. Varför många män kan tänka sig att vara officiella reklampelare åt allehanda företag och nordamerikanska idrottsklubbar? Oklart.
I dag blev jag tvungen att kontakta min före detta arbetsgivare Sveriges Radio Göteborg. I ett inslag i dagens förmiddagsprogram där bloggaren Frida Zetterström tydligen brukar tipsa om mode hade de dålig koll på vad en ulster är för någonting.
En ulster är en lång överrock med cape, vanlig i det viktorianska England. Ingenting annat.
Frida Zetterström
Zetterström menade också att varma färger passar bättre för människor med nordisk färgskala. Tvärtom är de flesta nordbor (lägger ingen värdering i ordet och hoppas att ingen känner sig exkluderad) ”sommar” när man talar om färgskalor. Kalla, bleka färger kan passa utmärkt.
Ett annat tips från Zetterström var att ”alltid bära mörkt närmast ansiktet”. Lyd mitt råd och lyd inte detta råd. Ta reda på vad du passar i för färgskala istället.
En detalj som många män missar är att skjortkragen ska anpassas till ansiktsformen. Jag låter nye överbefälhavaren Mikael Bydén i dagens intervju i Agenda exemplifiera hur det INTE bör se ut.
Bydén har valt (eller också är det en del av uniformen) en point-krage som förlänger hans redan långsmala ansikte. Dessutom är kragen ganska låg vilket gör att hans långa hals ser ut att vara ännu längre. Proportionerna blir fel.
Agendas programledare Anders Holmberg har också ett relativt smalt ansikte. Han har valt en klassisk brittisk spread-krage som bryter av och kontrasterar på ett hyfsat sätt. Slipsen är smal, vilket visar att det går alldeles utmärkt att nyttja en liten knut till en krage med stort avstånd mellan snibbarna.
Mannen bredvid Fredrik Reinfeldts favoritförfattare visar precis vilken typ av hängslen man inte ska bära. Inte till någonting och särskilt inte till en smoking.
Stiltje 