Mysbyxor del II: Narkotikajeans

Narkotikajeans.

Under mitten av 1990-talet gick ett spöke genom Sverige. Adidasbyxornas spöke. Aldrig har så många haft så få att tacka för så usla benkläder som de tonåringar som köpte detta årtiondes verkliga skräckbyxa: Narkotikajeansen.

Detta var ett slags träningsbyxor i lycra eller liknande plastmaterial som hade en särskilt glansig yta med oöverträffad förmåga att noppra sig i takt med slitaget. Vanligast var de i mörkblått eller svart.

Många associerar begreppet till en viss modell med knappar i sidorna, men de verkliga narkotikajeansen var den Adidasmodell där de tre vertikala ränderna längs benets utsida avslutades i ett snedställt eller horisontellt streck på vaden.

Också narkotikajeans.

Narkotikajeansen kombinerades gärna med vit t-tröja och slipover (!) eller med munktröjor från exempelvis tillverkaren Champion. På fötterna? Svarta Adidas Superstar, Buffaloskor eller Timberlandkängor.

Narkotikajeans fungerade också alldeles utmärkt till brandgul eller illgrön t-tröja från italienska Diesel. Märket är känt för sin logotype som föreställer profilen av en ung man i tuppkamsfrisyr omgärdad av texten ”Only the brave”. De som valde att komplettera med en collegetröja från Aqua Limone (ett Göteborgsbaserat bolag grundat av en kvinna vid namn Ilse Stålblad) var helt ”rätt”.

Över denna kombination satt givetvis en dunjacka från Chevignon med avtagbara ärmar. Jackorna fanns i många olika färger men hade alltid ett ok i ljusbrunt läder. Precis som Diesel, Aqua Limone och italienska jeansföretaget Replay startade Chevignon i slutet av 1970-talet. Grundare var den 22-årige fransmannen och flygentusiasten Guy Azoulay. Han döpte sitt klädmärke efter jaktpiloten Charles Chevignon.

Den märkliga texten ”Togs unlimited” på ryggen av Chevignons dunjackor syftar antingen på ”togs” som är brittisk slang för kläder, eller på ”tog” som är ett måttenhet för ett textilmaterials förmåga att isolera värme. Båda kommer från latinets toga som var ett formellt, draperat plagg i det antika Rom.

 

Dunjacka från Chevignon. Omåttligt populär till narkotikajeans.
Annonser

Kranskommunernas bondpojkar

Kranskommunernas självvalda bondpojkar på turné.
Kranskommunernas självvalda bondpojkar på turné.

Ett vanligt inslag i kranskommunernas relativa stilkonformitet (jämfört med storstadens eklekticism och, i undantagsfall, verkliga originalitet) är den moderne bondpojken. Han finns givetvis också på den riktiga landsbygden, men äger där en helt annan autenticitet. Den är svår att uppnå för en person som bor endast ett par mil från ett storstad, exempelvis Göteborg, men ändå odlar ett slags ”jag är från landet”-image.

Klasstillhörighet: Arbetarklass/lägre medelklass.

Utbildning: Gymnasium.

Baseballmössa med tryck.
Baseballmössa med tryck.

På huvudet:
• Baseballmössa, buren långt bak på skulten så att skärmen sticker upp i kraftig vinkel.
• Stickad mössa vid kallare värderlek, gärna med tryck (”Bad hair day” eller något hårdrocksbetonat).

Glasögon: Solglas, pilotmodell.

överkroppen:
• T-shirt.
• Munktröja- eller jacka.
I verkliga undantagsfall pikétröja. Möjligtvis rutig skjorta (blå/svart eller grön/svart), men då alltid kortärmad.

På underkroppen:

• Jeans, vanlig standardmodell som inte är gjord för att sitta lågt men ändå gör det. Slitning efter snusdosa i bakfickan.
• ”Working jeans” som var populära under sent 1990-tal. Dessa har vissa arbetsdetaljer som benfickor med ficklock och tryckknappar.

Timberlandkänga.
Timberlandkänga.

På fötterna:
Gymnastikskor (gärna Adidas Superstar eller motsvarande).
• Timberlandkängor.

Trivia: Stort motorintresse. Socialt konservativ. Betonar sin särart kontra ”stabor”.

Finns i: Storstädernas kranskommuner, exempelvis Mölndal (Lindome/Hällesåker).