Den senaste tidens låga uppdateringstakt beror främst på att vårt nyinköpta hus tar i princip all den fritid som finns över efter att den logistiska sidan av familjelivet fått sitt.
I dag inleder Stiltje ändå en serie om stil baserad på klass- och utbildningsbakgrund. Hur ofta inläggen kommer att skrivas får den kommande våren utvisa. I ”pipeline” ligger ett fasadbyte, ett spaljébygge, anläggning av en bit gräsmatta, ommålning av huset och läggning av trädgårdsplattor.
Men låt mig inleda med ett slags programförklaring:
I ett tal av Olof Palme i riksdagen 1980 om den svenska modellen sa Socialdemokraternas partiledare bland annat ”Jag har tecknat […] världarna i avsiktligt bjärta färger”. Stiltje tar sig friheten att göra det samma. Det innebär att inläggen i serien Stilklass-icism kommer att vara fulla av klichéer och stereotyper. Dels för att det är mer lättförståeligt (och kanske lite roligare) så, men också för att det döljer sig en sanning i just dessa bjärta färger.
Även i det mest absurt kanslisvenska brev från en rättshaverist till en myndighet eller politiker finns ett frö av sanning. Någonstans har det begåtts ett misstag, kanske en kränkning eller en nedrighet i det lilla. Sanningen finns också i klädernas och identiteternas värld. I stereotyperna. I klichéerna.
Den finns i snusdoseslitningen på jeansens bakfickor hos pojkarna i den trimmade Volvon på Lindome station. Den finns i clip on-hängslena på hipsterbyxan i Haga och i den rosa pikétröjan hos Handelsstudenten som kliver ur pappas bil tidigt en morgon i maj.
Mycket nöje önskar Stiltje.
Stiltje 